Jag berörde frågan en aning redan i det förra inlägget men här tänker jag utveckla den ännu mer. I all denna materialism som vi omges av så bara fortsätter vi att sköljas och översköljas av och med saker. Och jag vill absolut anmärka här att jag inte är en sådan person. Absolut inte, jag är också inne i ekorrhjulet som bara snurrar och jag antingen vill inte eller kan inte få stopp på det. Jag själv tänker ibland: bara det här också sedan är det tillräckligt, mer behöver jag inte. Men begreppet mer är passerat för länge sedan. För så gott som ingenting av det vi har behöver vi rent fysiskt utan det handlar om att tillfredsställa något psykiskt eller själsligt. Men hur mycket är det vi måste ha för att detta behov ska bli tillfredsställt? Hur mycket är tillräckligt? Kommer vi någonsin att få stopp på hjulet och tänka att nu räcker det eller kommer vi bara att fortsätta snurra?