Som jag skrev i förra inlägget så är jag själv och snurrar i materialismens hjul. Men ju snabbare hjulet snurrar har jag märkt nu att jag vill försöka få stopp på det. Jag har kommit till en punkt och insett att dessa materiella saker faktiskt inte gör mig lyckligare. Jag vill helt enkelt få stopp på hjulet om så bara för en liten stund för att se hur livet ser ut på utsidan. Jag har alltid varit fascinerad av människor som vågar och har vågat kliva ut ur detta hjul och jag har undrat hur det är. Hur är processen och vad händer sedan? Och nu har jag bestämt mig. Jag ska göra det. Jag ska göra mig av med det mesta som jag äger idag och börja ett nytt liv som mer handlar om att ge än att ta. Ett liv som mer fyller mig själsligt än materiellt och än så länge så måste jag säga att det känns mycket skönare att göra sig av med saker än jag någonsin kunde föreställa mig.
Jag berörde frågan en aning redan i det förra inlägget men här tänker jag utveckla den ännu mer. I all denna materialism som vi omges av så bara fortsätter vi att sköljas och översköljas av och med saker. Och jag vill absolut anmärka här att jag inte är en sådan person. Absolut inte, jag är också inne i ekorrhjulet som bara snurrar och jag antingen vill inte eller kan inte få stopp på det. Jag själv tänker ibland: bara det här också sedan är det tillräckligt, mer behöver jag inte. Men begreppet mer är passerat för länge sedan. För så gott som ingenting av det vi har behöver vi rent fysiskt utan det handlar om att tillfredsställa något psykiskt eller själsligt. Men hur mycket är det vi måste ha för att detta behov ska bli tillfredsställt? Hur mycket är tillräckligt? Kommer vi någonsin att få stopp på hjulet och tänka att nu räcker det eller kommer vi bara att fortsätta snurra?
I vårt samhälle idag tycker jag mig se en trend. En trend som enbart handlar om materialism. Vårt samhälle är idag så ytligt och handlar mer och mer om olika saker och ting, materialism. Materialismen har med storm tagit över våra liv och våra värderingar. Det enda som verkar betyda något är sakerna som vi har. Vilka saker vi har, vilket märke det är på sakerna och naturligtvis att inte glömma bort kvantiteten, alltså hur mycket vi har av varje pryl. Ingen är någonsin nöjd. Titta bara på barn idag som ska önska sig saker till sina födelsedagar eller till jul. Allt handlar om prylar. Och inte räcker det heller med en present, nej då, det ska vara så många som möjligt. Barn idag tävlar om bur många presenter de får. Det är inte en utveckling år rätt håll och jag kan inte låta bli att ställa mig frågan: Hur kommer det att sluta?
Något jag ganska snabbt kommer att tänka på när jag tänker på pengar är spel. Alla sorts spel där man spelar om pengar. När jag var liten var en av mina släktingar beroende av spel och han spelade bort mycket. När det var riktigt illa höll han på att spela bort familjens hus. Och jag minns detta så tydligt. Jag minns så tydligt då de vuxna pratade om det här så jag har sedan jag var riktigt liten förstått hur mycket ett spelberoende kan påverka en familj.
Idag diskuteras fortfarande spelberoende en hel del men idag handlar inte diskussionen om enarmade banditer eller liknande automater utan om poker. Framför allt tänker jag då på poker som spelas på internet och det spelande som sjunker allt lägre ner i åldrarna. Man lockas av att höja sin ekonomi på ett enkelt sätt och visst kan det gå men för de flesta innebär det en personlig konkurs.
En fråga som jag tror har varit intressant att diskutera om och spekulera kring i alla århundraden är om man verkligen blir lyckligare av pengar eller inte. Och jag tror att det är en fråga som det kommer att fortsätta att spekuleras kring så länge människan lever. För ett tag sedan såg jag ett program som handlade om lycka. Tanken med programmet var att man skulle undersöka vad lycka var och vad som gör en lycklig. Och första programmet handlade naturligtvis om pengar. En mycket rik svensk kvinna blev då intervjuad och hon berättade att det naturligtvis underlättar att ha mycket pengar att röra sig med men att det inte var allt. Hon berättade också att hon hade allt hon kunde önska sig tack vare pengarna hon hade men att hon trots det varje morgon vaknade ensam. Och när jag hörde detta fick jag mig verkligen en tankeställare.
Lyxfällan är ett tv-program som sänds på TV3 och som har gått nu i några säsonger. De första säsongerna följe jag ganska regelbundet men nu ser jag det bara då och då. Programmet handlar om personer som på grund av olika anledningar har hamnat i ekonomisk knipa och som nu är med i programmet för att med hjälp av experter inom ekonomi få rätsida på sin ekonomi igen. Jag vet inte vad det är som är så intressant med det här programmet egentligen. Att se personer som har ekonomiska bekymmer men ändå så tycker jag att det är rätt kul att se det då och då. Jag trodde inte innan det här programmet att det fanns så många personer som hade så stora problem med sin ekonomi. Det kan vara ungdomar som har skuldsatt sig upp över öronen redan innan de fyllt 25.
Just det extra jobb som jag har skrivit om i flera inlägg tidigare var ett jobb på ett gatukök. Det var ett jobb som jag påbörjade som student och det var ett jättebra jobb att ha då eftersom det fanns så olika tider att jobba på. Allt från lunchtider, till kvällstider och sedan även på helger och röda dagar. Rent ekonomiskt är det ok att ha ett sådant jobb som student för att dryga ut kassan lite men jag skulle inte kunna tänka mig att ha ett sådant jobb på heltid. Först och främst för att det är så slitsamt och för det slitet så är det alldeles för lite betalt. Om man jämför med andra jobb är det bland de sämst betalda jobbet som finns och det mest slitsamma. När jag under min studietid fick göra praktik som lärare kunde jag inte tro att man kunde få så bra betalt för att vara lärare och då ska tilläggas att lärarjobben är bland de sämst betalda.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hade jag under hela min studietid ett extra jobb. Detta gjorde att det för mig var ekonomiskt möjligt att göra saker som inte andra studenter kunde göra på grund av att de inte hade råd. Jag hade till exempel råd att resa och inte bara på kortare resor utan även lite längre resor till många exotiska platser. Rent ekonomiskt fanns det inga som helst nackdelar med att ha ett extra jobb. Däremot finns en stor nackdel och det är att man inte får speciellt mycket tid över till annat. Men jag tyckte att det var värt det. Men nu i efterhand kan jag tycka att jag inte hade behövt arbeta så mycket som jag gjorde men just då tyckte jag att det var det. Men rent ekonomiskt som jag skrev så kan jag rekommendera alla speciellt studenter att skaffa ett extra jobb för det underlättar mycket.
Jag är inte född i Sverige och därmed inte heller van vid att det finns speciella studiebidrag eller studiemedel att tillgå. Detta är väldigt speciellt för Sverige och något som många i andra länder känner till. Alltid när jag är ute och reser och då man kommer i kontakt med människor från olika länder börjar man förr eller senare diskutera skolan vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag själv arbetar som lärare. Det man ofta tar upp och diskuterar är hur dyrt det är att utbilda sig i olika länder och när man då talar om att skolgången i Sverige är gratis och att man dessutom får ekonomisk hjälp för att studera blir många förvånade. Jag kan inte låta bli att undra om detta är unikt och något som bara existerar här i Sverige. Kanske är det så men i vilket fall som helst så borde svenska studenter förstå hur bra det är istället för att klaga på att de har för lite pengar över till diverse nöjen.
Jag bor i en typisk studentstad så ord som studentekonomi hör man ganska ofta. Alla känner till att det faktum att ganska många studenter har det ganska knapert med sin ekonomi. I en stad som denna där det finna cirka 10 000 studenter så skyltar affärerna med en massa studentrabatter och konkurrerar på så sätt om studentkunderna. Jag har själv också varit student men jag arbetade väldigt mycket vid sidan av mina studier vilket gjorde att jag hade en ganska normal inkomst under min studietid så jag har aldrig riktigt känt på hur det är att bara leva på studentpengarna. Det som jag har märkt under min period som student vilket är mycket märkligt är att studentbostäderna är ganska dyra och det är konstigt tycker jag. Alla utom hyresvärdarna verkar förstå att studenter har det knapert men hyresvärdarna verkar istället se det som en ganska bra inkomstkälla.
